Vintersorg - Myren

Tyst ligger myren i dimma klädd
Blott ekot av enslighet förestår
När regndis väter en gölrik bädd
Dess mörkröda purpurvitmossa
och sileshår
Min vandring ut på gungfly irrar
I skymning mellan skuggornas
ränder
Från randskogen giriga ögon
stirrar
Och bevakar sitt byte från forna
stränder
Lockrop från upphöjd källkupol
Vattenljudet som retar min törst
Och fjättrar mig i denna
grönklädda nekropol
Tills dråget sköljer över mitt bröst
[CHORUS:]
När myren kallar mitt namn
Och förföriskt fängslar
hjärteslagen i sin kärva famn
När myrens ödsliga stämmor
klingar
Ovan: en svulten korp som seglar
på svarta vingar
Erosionsrännor har bildats av
skyfallens färd
Här är jag värnlös för
nordanblåsten
Våtmarken kramar benhöljet som
en obarmhärtig värld
Och under botten kyler
permafrosten
Färdigheter falnar bland myrullen
De träder in ett sumpigt
mausoleum och fort
Hjälpt av trög erosion djupt i
mullen
Som sakta driver det mänskliga
bort