Ulrik Munther - Blås Till Strid Ihornet Nu

för dem jag en gång var och när tiden går låt mina dar leva kvar
här tar allting slut en krigares förväl
blås en sissta gång för hållet i min själ
jag har kämpat men hugg och slagg har tvingat
mig på knä ingeting kvar så trött lämna mig här
eller ta mig vart du vill blås ihornet vad bryr jag mej om det
att varje väg har slut är ingen hemlighet
utan ett ljus att följa känns nu natten alls för mörk
å utan have känns allt så meningslös
då hör jag en röst någon stans från fjäran
och den ropar högt glöm aldrig vem du är
mins den väg du valt då uter vänder modet så var stark
inatt glöm aldrig vem du är oo du kan kämpa en
blås till strid ihornet ge inte upp en din stjäl är fri en