Ulf Lundell - Du tog mej

Du tog mej ur Rännstenen
Där jag låg och grät
Utfattig, naken
Naken och rädd.
Du virade in mej
I ditt långa hår
Och bar mej sen hem
Hen till din bädd
Jag var ynklig
Och galen av
För mycket för fort.
Jag var fylld av
Dårskap och död.
Du lät mej vila
Och höll mej sen kvar.
Du gav av ditt
Överflöd.

Jag hade släckt
Alla ljus som
Fanns kvar
Nyfödd och hungrig
Hungrig och arg.
Jag frös som
En främling
I främmande land.
Jag var som
En ensam varg
Utan flock, utan
Villebråds död
Bara månen att
Fråga om svar.
När viddernas
Lockrop
Tjöt tomma
Som skal
Då tog du
Hand om det
Som fanns kvar.

Jag hör hjärtat
Som dunkar
Det slår sina slag
Det är bara hjärtat
Bara hjärtat som slår.
Jag tror inget
Annat
Än blodets rytm.
Jag tror bara
Väntan
Väntan och vår
Jag krossas av
Längtan.
Jag lider mej vill

Jag vet att det
Enda som finns
Är kvinna och man.
Och dom barn
Som dom får.
Ändå vill jag det
Som inte finns.