Ulf Lundell - Dagen

Hon öppnar dörren
Och kliver ut på trappan
Drar håret från ögonen
Och knäppar kappan
Det är en blåsig morgon
I mitten av april
Knopparna spränger, inte en själ syns till
Ljuset är som en klocka av glas
Det är vår i luften
Men det är kallt

Han vaknar av ljudet
Av en gren som slår
Mot fönstret och han sätter sej upp
Han kom igår
Vita lakan på soffor och bord
Som snö som legat för länge på jord
När han drar av dom kommer allt som sas
Där i rummet en gång upp som damm
Som virvlar runt överallt.
Ser du tavlan i skyn
Ser du stranden som blommar
Hör du lärkorna, viporna, spovarna
Ser du hästarna, ser du hunden
Och flickan i sin kjol
Hör du åskan och dundret av hovarna
Ser du gubben som hivar sin käpp
Upp mot solen
Den blir till guld av en smäll ifrån blixten
Allt faller på plats
Du får synen tillbaks
Du, som trodde att du mist den.

Från varsitt håll svävar dom ut nu
Hon och han
Dom vet att det är slut nu
Det är en tidig morgon i mitten av april
Vinden mojnar, hela världen står still
Det är gott att leva, trots allt.