Tysta Mari - Dårhus

Hon har irrat i timmar nu,
Bara undrat, vart hon ska.
Hjärnan är en jävla dimma nu,
Å dom sa att det nog; skulle bli bra!
Regnet slår emot gatan,
Samma jävla gata som igår.
Dom här gatorna & huset,
Har aldrig frågat henne, hur hon mår.

Det här är ett dårhus,
Kallt som ett bårhus.
Darrar man för mycket,
Kommer dom med blåljus.

Vackra människor passerar förbi,
I sina vackra, jävla liv.
Dimman blir bara tätare,
Å deras blickar är gjorda av is.
Ljusen blir till reflexer,
För vattnet är svart.
Hon balanserar på räcket,
Dom får tro vad dom vill inatt.

Det här är ett dårhus,
Kallt som ett bårhus.
Darrar man för mycket,
Kommer dom med blåljus.