Sissel - Koppången

Här är stillhet och tystnad nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag
Och blev fångad av det gränsland som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
Har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
Och jag vet att dom som har lämnat oss har förstått att vi är
Liksom fladdrande lågor så länge vi är här

Och där bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen
Vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla och himmelen blir grå

Här är stillhet och tystnad nu när psalmen tonat ut,
Men jag bär dom gamla orden i mitt hjärta som förut
Och jag sjunger för himlen, kanske någon mer hör på
"Hosianna i höjden", sen så börjar jag att gå

Och jag går till dom andra, jag vill känna julens frid
Jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden
Det är jul och det finns ett barn i mig som vill tro att det hänt,
Och som tänder ett ljus varje söndag i advent