Carolina Wallin Pérez - Sanningen

Borde gjort som du sa förut
Tänk om jag bara hade vågat
Men allt fick sig ett sorgligt slut
Borde förstått, måttet var rågat
Vem hör min röst?
Gör jag fel? Jag är inte hel
Söker tröst i en värld av luft

Det som sanningen gör när den ler
Väcker hat, trycker ner, fångar upp alla fel
Därför blir alla saker man bör orka med
Bara smärtsamt och skevt i min hals

Går min väg in i mörkrets hus
Börjar fundera, in i dimman
Men jag tror på hopp om ett liv
Jag tar ett nytt kliv
Mot mitt stopp som jag själv byggt upp

Det som sanningen gör när den ler
Väcker hat, trycker ner, fångar upp alla fel
Därför blir alla saker man bör orka med
Bara smärtsamt och skevt i min hals

Jag som skulle va’ med där allt sker
Inte här, så långt ner under allt som dom ser
Som om jag aldrig förstått någonting
Det dom sagt om dom brott som begått blir till sand