Ofdrykkja - En vandrares börda

Kvällen bäddar in skogen i ett täcke av mörker
I sensommarnattens timma vaknar faunan till liv
Vid en tjärn djupt inne i de västmanländska skogarna
vilar en ensam man bland gnistorna från en lägereld

Stark av kunskap och tyngd med börda
arvet från forna förfäder
Hungriga väntar skogsmössen otåligt
medan mannen sakta slumrar in
Ett duggregn drar sig obemärkt förbi
Hans lortiga ansikte tvättas försiktigt rent

En vildsvinsfamilj bökar i jorden ett dussintals granar längre bort
Vargylande från fjärran ekar över tjärnen
Natten är kort och gryningen nalkas
Men sömnen är djup och drömmarna fängslande
Mannen är fri från sanningars ängslande

Men sömnen är djup och drömmarna fängslande
Mannen är fri från sanningars ängslande

I en annan värld och i en annan tid
En kvinnas nakna kropp tätt invid
Hon är värmen i nattens ljuva sommarvind
Hon är regnet som smeker hans kind
Fåglarnas sång och bäckarnas dans
Hon är flickan som aldrig blir hans.